Det finns tid till några funderingar.
Mjällby AIF, vad ska man säga? Det är en klubb med sviter. Är det inte sparkande tränare så är det vinsttrender eller hållen nolla.
17 halvlekar låter som en oändlighet. Carl-Johan Erikson är i monsterform och han får perfekt med hjälp av sina medpsleare som står rätt på mållinjen. Rekordet ska slås.
Det behövs en halvlek till för att det ska bli verklighet. Det vore ju häftigt om det höll.
I övrigt ångar Mjällby på som en vält. Ofta säger man att ett tränarbyte inte betyder så mycket. Men här blev det effekt de luxe efter just Kalmar FF borta, som jag själv fanns på plats för att se. Då var det mest ett mörker och det var matchen som Carl-Johan Eriksson var tillbaka mellan stolparna igen. Han var bäste Mjällbyspelare trots förlusten.
Vilken fest det blev på Strandvallen. Landslagsuppehållet störde inte inte utan laget kom tillbaka starkare än på länge.
Men trots alla nollor så känns det som inte Mjällby kan skaka av Degerfors och IFK Göteborg. Det är inte mer än fem poäng ner till kvalplatsen. Någon direkt nedflyttning lär det inte bli.
Som sagt, jag tippade Mjällby på 13:e plats den här säsongen.
***
Hockeybråket i Hockeyettan har ju ingen undgått. Jag ska inte gå in i detaljerna för det vet vi om, sedan ska vi bara se hur allt ska tolkas.
Men det jag inte begriper är att lagen inte möter KHK? Jag förstår inte det då deras ärende har har legat hos SIF i snart två månader för ett beslut. Kan man inte bara låta det gå den rätta vägen utan att alla andra bestämmer vad som är rätt och fel? Tror sig veta. Det finns regler och paragrafer. Så det ska bli spännande hur de kommer att följas.
Nu filar KHK på ett utlåtande till varför inte matchen mot Mörrum blev av. Det kommer ha sina krav och lär inte vika sig en tum.
Hur blir det med förlorade intäkter? W.O eller inte?
Soppa är det hur som. Tydligheten har saknats och att allt kommer upp till ytan när serien har börjat är ju bara magiskt. Det är dags att vakna SIF!